Mina tankar har fastnat i förvirring. Jag insåg idag anledningen till detta. När jag reste till Nya Zeeland var mitt mål att uppleva nya saker, träffa människor och få nya erfarenheter. Det kände jag att jag ofta gjorde. När jag vid nåra tillfällen fastnade och inte skaffade mig så mycket nya erfarenheter, tex i slutet av Wellington. Så flyttade jag vidare och det gjorde att jag började få nya erfarenheter igen och allt var bra igen. När jag åkte till Australien, var mitt mål att försöka hitta ett simpelt liv att leva. Leva nära naturen, äta bra mat, gå på farmers market och åka och bada i havet. Det är det jag just nu gör. Precis, nästan exakt som jag hade föreställt mig i bästa scenariot. Och därför är jag förvirrad. Detta var mitt mål, med Australien och jag har redan uppfyllt det mesta i min önskning. Jag sitter nu och vet inte längre vad jag vill med Australien. Jag har hur som fastställt att jag behöver ett jobb. Ganska snart. Mitt konto börjar sina. Jag har mat och boende så länge jag stannar här på ingefärsgården. Det känns tryggt. Men inga pengar kommer in på kontot. Och Byron är dyrt. Den mest hälsofixerade platsen jag någonsin besökt och allting ska vara fairtrade, organic, OCH det dubbla priset. Att betala nästan 70 kronor för en smoothie är inte ovanligt.
Att inte veta vad man vill är en jobbig känsla. Från att resa runt på egen hand och kämpa för det man vill har jag lärt mig att få saker är omöjligt och om man bara kämpar för det man vill så kommer bra saker hända. Men problemet när man inte vet vad man vill är att man inte vet vad man ska kämpa för. Men nu är mitt fokus hur som helst inställt på att först och främst skaffa jobb. Och skriva mitt personliga brev till jobbansökan. Och ansöka till ett internship, och göra upp en plan för vart jag vill resa i Australien, och bestämma vad jag vill göra efter Australien, och planera vad jag vill göra när jag kommer hem till sommaren… Det är svårt att fokusera när det finns så mycket att hålla i tankarna. Jag ser inte direkt fram emot att fylla 20 år av anledningen att antalet beslut i livet verkar bli fler och fler desto äldre man blir. Att vara hemmifrån så länge börjar också kännas av. Jag saknar mina vänner där hemma, jag saknar mamma och pappa, jag saknar mammas fläskpannkaka, kaviar och just känslan att vara nära hem. Det är baksidan. Men sen är det mycket fantastiskt med att vara här. Jag har bott på en gård som odlar ekologisk ingefära i tre veckor. Där jobbar vi 4 timmar om dagen i 5 dagar och får i utbyte mat och boende. Jag och Karolina från Tyskland delar en mysig husvagn. Vi har precis fått oss en egen altan med tak. Jag har fått en egen liten trädgård att odla i. Vi äter jättegod vegetarisk mat med mycket grönsaker. Jag lär mig mycket nytt om plantering och växter. Vi bor mitt i en regnskog och blir väckta på morgonen av en tupp. Vi har höns och äter ägg direkt från gården tillsammans med egenodlad papaya, tomat, ingefära, gurkmeja, ruccola sallad, massa örtor, spenat och vårlök. På helgen finns en del gårdsmarknader att besöka. På eftermiddagarna tar jag och Karob (Karolina) utflykt till någon by, oftast Brunswick, och badar i havet. Nästan varje dag. Havet är underbart. Rent och fint med vita stränder. Jag har köpt en surfbräda. Jag har köpt en bil och kan köra runt bland alla fina utsikter över grön landsbygd, regnskogar och längs havet. Det finns massvis av hälsoaffärer. Jag är nästan aldrig ensam för jag är alltid tillsammans med Karob. Vi dekorerar våran husvagn och det känns verkligen som ett hem. Det är lite för varmt runt lunch tid men på eftermiddagarna är det skön temperatur och det är sällsynt att frysa. Vi lever nära naturen och livet är stressfritt. Jag mår bra och efter krångel med mage och lever är min hälsa bra igen efter besök på akuten (nej inte så allvarlig men rekommenderad att gå dit eftersom det är gratis) men utan resultat och doktorns råd att det inte var farligt, och efter olika naturliga läkemedel med maskros te och naturlig lever tonic.
viktorialarsson1.wordpress.com 